Kategorier
Flykten från ruskig höst

Vackert och gott efter chocken

Första österrikiska rastplatsen.
Första österrikiska rastplatsen.

Väl inne i Österrike fick vi annat att tänka på än deras otrevliga böter: snöklädda toppar, billigt bränsle, möte med vänner och mat som inte bestod av pasta.
Från gränsen fortsatte vi på motorväg – eftersom vi nu hade den där fördömda G-boxen. Rundade ”storstaden” Villach och åkte genom vackra dalgångar nordväst. Lämnade motorvägen lite tidigare än planerat. Från Flachau blev vägen betydligt mindre, kurvigare och brantare. Å andra sidan hittade vi diesel för mindre än 10 kronor litern!

Via skidorterna Wagrain och Sankt Johann im Pongau kom vi ut i dalen som skulle leda oss till Zell am See. På vägen passerade vi avtaget till Bad Gastein som vi besökte på ”premiärturen” med egen husbil 2012.
Framme i Zell am See var det strålande sol och varmt. Olikt italienarna bar folk t-tröjor och linnen. Och de flesta tycktes vara ute på en motionsrunda utmed sjökanten.

Strax efter oss anlände göteborgarna och vännerna Anita och Sören och deras beagle Charlie från sin långresa till södra Spanien. Det blev ett kärt återseende som slutade mycket sent.
Först bjöds på vin och öl hemma hos deras son Daniel och kompisen Robert som har lägenhet mitt i byn. Och sedan var det dags för middag på Brasserie Traube med halvsvensk personal.
Framåt två på natten lufsade vi hem längs den långa strandpromenaden, och det var nog bra för hjärnan med lite frisk luft…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »