Dagen efter president Janukovics flykt från Kiev, såg vi själva två större UR-märkta bilar med mörktonade glas och minst tio personer rulla in på parkeringen till ett hotell i Sydtyrolen. Är de också på flykt – från vad?
Normalt hade jag gått fram och frågat; vad fan gör ni här i norra Italien medan Ukraina brinner? Där och då kändes det inte helt ok. Fyra bastanta medelålders herrar med lika många kvinnor och minst två barn var inget jag ville bli osams med.
Första tanken var nog att de tyckte det började bli för hett om öronen i Ukraina efter chefens flykt. Flytta pengarna, packa bilen och dra nästan 200 mil från Kiev till Sydtyrolen.
Å andra sidan kunde de lika bra tillhöra oppositionssidan. De tvivlade på att alla människor på Majdan-torget skulle lyckas, att allt skulle bli om möjligt ännu värre; bättre fly än illa fäkta…
Känner att jag misslyckats i mitt journalistiska uppdrag, men det kan komma en fortsättning.