Ett år har gått, och det blev inte alls som planerat. Kanske blev det istället början på något nytt – och bättre? Å andra sidan innehöll 2017 glädje och sorg, lata dagar och arbete, kändisskap, en ny karriär samt både sjukdom och gråa vardagar. Med nedanstående tillbakablickar önskar vi alla en God Jul (om du bryr dig) men framför allt ett Gott Nytt År!!!!
Vårt år började utomlands. Nyårsafton firades på flygplatsen Arlanda, Stockholm och följdes av två underbara veckor på ön Tobago i södra Karibien. I den lilla fiskebyn Castara bodde vi hos Ancle George och hans Naturalist Beach Resort. Innan avresan var vi tvungna att fråga om det var baddräkts-förbud eller inte…
Åter hemma, följde en hel del vinteraktiviteter – som kontrast till värmen och de lata dagarna i Karibien. Långfärdsskridskor på Hemfjärden i Örebro, längdskidåkning i Stöten, Dalarna med tillhörande after-ski, curling och service-team åt vännen Lars som åkte Vasaloppet – 90 kilometer längdskidåkning tillsammans med 15 000 andra galningar.
I mars månad började det krypa i kroppen: Vad skulle vi göra med resten av året? I väntan på beslut så firade vi Sankt Patrick, vi mindes den bortgångne vännen Sten Nöjd och blev påminda om förra vintern på Sicilien. Från vår vän Pippo Gravagna hade vi fått en aloe vera som fortfarande var vid liv på balkongen hemma i kalla Örebro… Kanske skulle vi göra som de tyska vännerna Gisela och Peter Poremski: åka och hälsa på Pippo och Sicilien igen?
Medan vi fortsatte att fundera, blev vi nedkallade till Halland. Vi skulle bli bönder och hundvakter hos vännerna Eva&Ingemar Bengtsson som själva skulle åka till Japan!
I slutet på april bar det inte iväg till Sicilien. Istället var målet Kroatien tillsammans med vännerna Maja&Gösta Cederhammar. Två månader och 700 mil blev det innan vi var hemma igen. Notera att bilderna är tagna i maj månad…
Den 13 juni var vi inte riktigt ”hemma igen”. Åter gästades Halland, samhället Ätran och vännerna Eva&Ingemar. Det blev också vår första kontakt med Enet. Och lite ”kärlek vid första ögonkastet” blev det. Men kärleken följdes också av ett fint erbjudande och svårt val: vill ni lämna Örebro och bosätta er här???????
Är du galen om du vid nästan 70 års ålder väljer att bryta upp, lämna tryggheten, dina vänner? Frågan gnagde medan vi levde vidare… Men ”levde vidare” hade under året fått en ny betydelse då vi båda drabbades av medicinska motgångar. 
Jag var plötsligt diabetiker, och hade för höga halter av blodfetter och kolesterol. Och för Lisa var det än värre: förmaksflimmer! Med lite piller och en massa undersökningar och kontroller är vi numera så gott som återställda. Men frågorna om nya resor och eventuell flytt, fick läggas åt sidan. Istället valde vi att bara leva:
Under tiden växte beslutet fram: vi skulle våga att tappa fotfästet för en liten stund, och istället slå rot i den lilla stugan Enet i Halland. Långa samtal med ägarna och de nya vännerna Maria och Per Gunnarsson. Samtal som följdes av planering. Planen gick ut på att bygga ut stugan och göra en del mindre förbättringar. Och det hela slutade inte så: den enkla sommarstugan är på väg att bli en liten lyxvilla!
Efter sex år som stadsbor, räknar vi med att flytta till Enet och Halland i slutet av januari. Packning pågår för fullt. Och skulle det, mot all förmodan, inte fungera så har vi skapat en ny karriär att falla tillbaka på: Peter har jobbat som fotomodell åt sin gamla tidning. I en stor annonskampanj ska läsarna lära sig att vara uppkopplade och följa nyheterna på nätet.
