Vi/jag gillar att åka till nya platser. Västra Sydtyrolen och Merano var en för oss tidigare okänd plats och dal. 1000 meter lägre än Antholz betydde äntligen också riktig vårvärme!
Vi kunde valt att köra norrut genom Brennerpasset till Österrike, eller söderut till Gardasjön. Nu körde vi istället rakt fram! Passerade Merano och åkte upp en bit i Val Passiria till den lilla byn Saltusio.
Här är det vandring och cykelturer – och skärmflygning – som gäller. Och eftersom påskveckan startat, så fick vi på nåder plats på Camping Passeier Meran. Det enda som stör tystnad sägs vara den forsande floden Passirio som forsar förbi…
Dalen, campingen och floden borde kanske heta detsamma? Men här i Sydtyrolen pratas både tyska och italienska – och en egen blandning.
Vi har nu hunnit med att åka lokalbuss till industriområde utanför Merano, solat, och åkt med kabinbanan 1000 meter högre upp för lite svalare vandring…
Utan rinnande vatten är livet trist i en husbil. Trasig vattenpump innebar en liten utflykt med lokalbussar till ett industriområde utanför Merano. Och eftersom detta inte var vårt första pumphaveri , så rann vattnet snart igen…
2 svar på ”När magnoliabladen ramlade ner i pizzan”
Rinnande vatten är en gudagåva men det är också Glen Garioch. Grumme Natur däremot tror jag inte är drickbar. Har aldrig provat men går på magkänsla.
Grumme är bra när du ska fixa rena whiskyglas ;-))