11september är för många förknippat med terrordåd. De människor jag var omgiven av i går onsdag, tänkte nog på annat. Vi befinner oss nämligen i franska Caen och det stora monumentet/museet/minnesplatsen för Andra världskriget i allmänhet och Invasionen av Normandie i synnerhet. Skolklasser, turister, veteraner, tyskar, fransmän, unga och gamla i en salig blandning.
Har nog som svensk svårt att förstå hur mycket krig det egentligen var i Europa, minnesmärken och gravgårdar precis överallt. Och alla verkar kunna sin historia, eller åtminstone vilja förstå den.
Vi blir också påminda om att krigen och eländet tyvärr inte upphörde med varken Första eller andra världskriget. Allt verkar fortgå där ute i världen utan att vi lärt oss av miljoners död…
Lite ljusning infann sig dock då vi åkte från belgiska Ieper via franska Calais och Ardennerna till Caen. Stannade till över natt i kuststaden Dieppe, som självklart har sin egen krigshistoria. Enligt kännare Nöjd var staden målet för ett allierat invasionsförsök redan sommaren 1942, men det slutade med en katastrof för de engelska och kanadensiska kommandosoldaterna som deltog.
Hur var det då med ljusningen? Jo, runt hörnet bredde en mäktig syn ut sig samtidigt som flera dagars regnmoln möjligen var på väg att skingras…
