Mycket grubblerier vid Vildmarksvägens slut

Gråväder gjorde att vi i dag hann med många sevärdheter längs Vildmarksvägen. Men också en del grubblerier över vad vi egentligen sett och upplevt.

Började dagen med att åka tvärs över vägen. För där på andra sidans sluttning låg Norgefarargården, ett numera kulturmärkt timmerhus som började byggas 1832.

För de fjällbönder som skulle till handelsplatserna Kroken och Mosjöen i Norge blev gården en naturlig anhalt med logi för dem själva och deras hästar.

Vi lämnade Klimpfjäll och åkte till Fatmomakke, en samisk kyrkplats långt inne i skogen. 5 kilometer är grusväg som inte finansierats av EU…

• 

• 

Kyrkplatsen tillkom omkring 1790 för att tillgodose fjällsamernas behov av gudstjänster under sommaren och blev en utgångspunkt för den tidiga samiska föreningsrörelsen i början av 1900-talet.

I dag är platsen klassad som kulturreservat med kyrka, kyrkogård, festplats, 80 kåtor och ett 20-tal timrade stugor, allt beläget på stranden av norra Kultsjön.

Vid reservatets ingång finns självklart även kiosk, liten lunchservering, parkering  och en naturcamping.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fatmomakke_kyrka

• 

• 

I Kultsjöns södra ände ligger ett av Vildmarksvägens mest lättillgängliga besöksmål: Trappstegsforsen. Och den ser ut precis som namnet antyder.

Både Fatmomakke och Trappstegsforsen kan uppfattas som turistfällor vad gäller mat- och dryckespriser. Det upptäckte vi strax söder om Saxnäs där en skylt lockade med ”rödingklämma”. Den köpte vi för 100 kr. Stekt röding med kokt potatis kostade 215 kr i Fatmomakke!

Nästan anhalt på vår ”bocka-av-listan-resa” blev utsiktsplatsen Stalon. Den låg två kilometers slingrande uppförsbacke från Vildmarksvägen och 224 meter högre över havet.

Uppe på ”berget” började gruvarbetarsonen i mig fundera: vad är detta? Det ser ju ut som de gamla slagghögarna vid Ställbergs gruva.

Ägnade en del kvällstid åt studier i ämnet, men var tvungen att hitta en egen ovetenskaplig förklaring:

Vi stod på ett konstgjort berg. Och berget var uppbyggt av allt det berg som sprängts loss för att bygga den 18 kilometer långa tunneln från Kultsjön till Stalons kraftverk nedanför oss.

Och om jag har rätt: om inte så mycket av sjöns vatten leddes in i tunneln, så skulle väl trappstegen i forsen inte synas?

Den som vill, får gärna komma med det riktiga svaret. Själva passerade vi ”Näcken i bäcken” på en rastplats i Rönnäs. Och till slut landade vi på Vildmarksvägens kanske bästa camping (?): Kolgårdens stugby & camping i Lövliden strax innan Vilhelmina.

Och till det iskalla mötet återkommer vi i nästa avsnitt.