Första långresan på länge har startat, nu med tre glada pensionärer och en hund i bilen. Och starten innehöll många vandringssteg, omtumlande geografilektioner och historiska påminnelser om blodtörstiga svenskar…
På vägen till Prag från färjan Trelleborg- Sassnitz valde vi att besöka Elbsandsteingebirge (floden Elbes sandstensberg). Och där valde vi att bo i den lilla hålan Struppen som hade en bra ställplats. Och en ännu bättre (?) värd som visste vad en nybliven 65-årig syster, en pacemakerbärande 70-årig hustru och en stelbent blivande 68-åring behövde: vandra!
Fram med karta och penna. 8 timmar efter start hade vi vandrat 15 km med många höjdmeter, åkt färja över Elbe och åkt tåg på barnbiljett (!), ätit och druckit gott i solen. Och fått se åtskilliga konstiga sandstensformationer.
Elbsandsteingebirge innehåller många toppar i ett annars platt landskap. En av topparna "bebos" av Königsteins fästning som det tog 142 år att bygga!
Men, enligt värden hade vi inte följt instruktionerna till pricka, och därmed missat det bästa!
Hur som, så befann vi oss i Schweiz! Men också i gamla Östtyskland… Den missade geografilektionen hjälpte oss Google att ta igen:
”Sachsiska Schweiz är en nationalpark sydost om Dresden i Tyskland. Namnet Sachsiska Schweiz lär ha myntats av två schweiziska konstnärer på besök 1766. De tyckte att landskapet påminde om deras hemtrakt i Jurabergen. Namnet publicerades och blev bekant för en stor publik på kontinenten. Hit lockades romantiska erans kulturkändisar och turismen utvecklades.”
Vi hade vandrat från Struppen, över slätter, genom byar och nedför Elbes sluttningar till Kurort Rathen, färjat över Elbe och kämpat oss upp till Bastei 194 möh. Där tyckte vi att det fick vara nog.
Hade vi gått vidare hade vi passerat ”die Schwedenlöcher” – Sverigehålorna. Det är en turistattraktion som under högsäsong påstås locka 2000 personer – varje dag!
Ravinen och dess hålor i sandstensberget var förr otillgängliga. Men 1639, under det 30-åriga kriget, blev hålorna räddningen för lokala bönder som tvingades fly undan rasande mordbrännande svenska soldater!
Och så sent som 1945, under andra världskrigets sista dagar, blev det tydligen en tillflyktsort även för tyska soldater.
Vi somnade trots allt gott, och var redo för nästa dags resa mot Karlovy Vary (Karlsbad) i Tjeckien. Där skulle det bjudas på ett oväntat bad!