Allt har en ände, utom korven som har två – och möjligen även vår hemresa genom coronaland som inte tycks ha någon eländes-ände alls. På väg till däckverkstad blev vi också av med en av husbilens sidorutor!
Vaknade till solsken söder om tyska Flensburg. Dit skulle vi för att byta vårt inlånade reservdäck till ett nytt på egen fälg. Danmark och Sverige låg lockande nära, bara en dagsresa bort. Hann innan uppstigandet också se oss själva som ”lyxflyktingar” på nätet och i Örebrotidningen NA (Nerikes Allehanda).
Men, när gardinerna drogs bort upptäckte vi att det inte fanns någon sikt ut på bilens passagerarsida. Sidorutan mitt för backspegeln hade under natten förvandlats till en morisk glasmosaik! Möjligen ett tidigare litet stenskott som nu stod i full blomning?
I väntan på däckbytet inleddes nu också en jakt på glasmästare, bland annat via färjetur över Kielkanalen. Men utan framgång. Återigen fick vi ta fram tejpen och lappa och laga – och hoppas det håller till kommande besök på en svensk Hymer-verkstad. Tack och lov bestod sidorutan av dubbelglas, och det inre är intakt.
Efter däckbyte och lite stödköp på det osedvanligt öde varuhuset Citti-Park, rullade vi norrut. Danska polisen väntade vid gränsen, men önskade oss bara ”god tur” hem till Sverige.
Tillsammans med danska vännerna Erik&Anna, rullade vi ett par timmar senare in på en undangömd gård. Gårdens ägare hade tidigare uppmanat oss att vid behov använda den som fristad. Och det gjorde vi nu med besked. Stor trerätters avskedsmiddag med drinkar före maten och konjak till kaffet efter maten.
Vi gömmer oss på dansk gård… 
… och spisar sparris med gott vin.
Planen är nu att rulla in i Sverige under lördagen, men det törs vi knappt tänka eller ännu mindre skriva 😉
Ett svar på ”Flykten genom coronaland bjöd på glaskross och middag”
Måtte alla eländen nått en ände nu.
Vågar mig på att säga ”välkommen hem till Sverige”
😀👍