I Österrike tycker vi om det mesta – men inte deras vägavgiftssystem. Krångligt och dyrt och inte helt konsekvent. Efter att ofta valt samma rutt genom landet, skulle vi nu prova något nytt: att köra upp husbilen på ett tåg som fraktade oss söderut genom en tunnel.
Att åka söderut genom Österrike innebär för de flesta att åka München, Innsbruck och genom Brennerpasset ner mot Trento, Gardasjön och Verona. Eller Salzburg, Villach och vidare till Kroatien, eller Venedig.
Själva brukar vi åka till Sydtyrolen och Dolomiterna från besök i Kitzbühel eller Zell am See. Då går vägen från Mittersill ner till Lienz via den 5,3 km långa Felbertauerntunneln.
Nu ville vi som sagt åka biltåg. Det hade vi testat mellan Schweiz och Italien i samband med vårt livs första husbilsresa för 31 år sedan – och det gick bra den gången.
Vi klättrade uppåt, till och förbi Bad Gastein och kom till vägs ände i lilla Böckstein som egentligen bara är en tågstation. Där skulle bilens passagerare kliva av och vänta på perrongen. Föraren körde fram fordonet till kassan. Fram dit passerades en måttstock som visade om fordonet kunde tas ombord på tåget.
Såg på en skylt att tillåten maxbredd var 2,50 meter – och visste att vi hade 2,82 mellan de icke fällbara backspeglarna á 15 000 kronor styck.
Men, med ett par centimeters marginal kröp vi ombord. Och det bästa av allt: vi behövde inte betala de 50 euro som fordon över 3,5 ton skulle kosta. Killen i kassan nöjde sig med 17 pengar!
Även föraren skulle flytta sig till passagerarvagnen. Men hur skulle jag komma ut ur husbilen? Via takluckan?
Jag hade dragit i handbromsen precis där passagerardörren stod mitt för en öppning i tågvagnens sidstycke!
Resten är historia: tåget rullade de 13 kilometrarna genom tunneln på 11 minuter och vi rullade, mycket sakta, av tåget i Mallnitz.
Mot Italien, Dolomiterna och Antholz!
PS: Det finns ytterligare en väg genom det här österrikiska landskapet. Om det alternativet kan du läsa här: https://krejci.se/en-riktig-hojdarresa/