Vi skulle snabbt norrut – mot Dalarna och Jämtland. Men redan i rumpriket (gränsen mellan Västmanland och Dalarna) blev det stopp. Här låg nämligen Grängesberg, min födelseort som inte längre finns med på alla kartor!
Efter 63 år kände jag igen en hel del. Men inget var som förr.
Kyrkviken, där jag badade efter 5 kilometers cykeltur, saknade nu alla långa bryggor och det höga hopptornet.
Min första bostad låg på Ortdrivarevägen, ett passande namn eftersom farsgubben faktiskt var ortdrivare i gruvan. Men, de gamla husen med utedass vid sidan av, var borta.
Mitt i mycket förfall stod dock en byggnad vackrare nu än då: Cassels donation, ett föga känt men fantastiskt konserthus med en nästan otrolig historia.
Att det är vackrare i dag än när jag var liten, berodde på en brand 1992 som följdes av återuppbyggnad och invigning två år senare.
Kort resumé innan du borde läsa vidare på länken nedan och åka dit själv:
Grängesbergs Gruv AB var runt 1900 Sveriges lönsammaste företag. Bolaget hade grundats av Sir Ernest Cassel, engelsman som var född i Tyskland. Han donerade 250 000 kr till en samlingslokal för gruvarbetarna. Runt den uppfördes också en park, idrottsplats, badhus och skolkök. Cassels enda reservation var att lokalerna inte fick användas för predikningar!
Byggnaden, som uppfördes med Bank of England i London som förlaga, och dess stora aula/konsertsal lär enligt många utövare ha den bästa akustik som finns i Sverige.
Inte illa för en ort som inte längre finns med på alla internet-kartor.
Till Cassels hemsida https://www.cassels.eu
PS: Kanske har jag hittat förklaringen till varför jag i dag gillar öl: BB där jag föddes låg nästan vägg i vägg med bryggeriet i Grängesberg, numera mer känt som Spendrups. Bryggeriet är kvar och mycket större, barnbördshuset är jämnat med marken.
