Den del av Sverige som kallas Höga kusten är hög och blir allt högre. På två dagar besteg vi tre toppar – och tittade bland annat på världens högsta kustlinje! Under 10 500 år hade den stigit från havsnivån till 286 meter över havet…
Efter en lång strandpromenad in till Umeå city för shopping, läs Bolaget, bar det åter av söderut. Förbi Örnsköldsvik till Höga kusten och Skulebergets havscamping. En liten enkel camping direkt vid havsstranden och med en bastu som testades. Då dusch saknades, krävdes dopp i det svala havet…
Det gav energi för att nästa dag bestiga det 295 meter höga Skuleberget för att där beskåda havet, naturen och lunchmenyn i restaurangen på bergets topp.
Det var mäktigt att efter fem kilometers vandring/klättring titta ut över Höga kusten medan vi satt och drack en öl med samma namn. Tänk att detta kalottberg reser sig medan vi sitter på det – med sju millimeter varje år!
https://sv.wikipedia.org/wiki/Skuleberget
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kalottberg
Avslutade dagen med en ”snabb rusch” på 25 minuter uppför en brant led direkt från campingen till Getsvedjebergets topp. Om detta berg finns ingen historik att hitta på nätet. Var kommer namnet ifrån? Vad betyder det? Allt jag hittar är en anteckning från 1936 där en Bertil Flemström påstår att ordet getsvedjan betyder beteshage. Men ett är säkert: högt här uppe kan det banne mig inte ha funnits någon beteshage! Hittar heller ingen förklaring till varför en utskjutande klippavsats har döpts till Predikstolen… Möjligen en skämtsam avläggare till den riktiga Preikestolen, en fjällavsats som 604 meter över havet sticker ut över Lysefjorden i Norge?
Med något ömmande ben var det dags att dagen därpå bese Slåttdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark. Och det började som en vandring i parken… Fina träspänger lockade massor av besökare in i skogen, men väl där övergick vandring till en kamp mot hala stenar och trädrötter.
Vi valde att nå den omtalade skrevan genom att klättra uppför och följa den trädlösa åsen på Slåttdalsberget norrut. Nästan framme vid målet, skrevan, var vi tvungna att klättra/hasa brant nedåt! Så ett litet men bra tips för eventuella efterföljare: följ den oranga Högakusten-leden fram till skrevan, och gå tillbaka via berget.
Sju kilometer och fyra timmar senare var vi trots allt mer än nöjda med upplevelsen och behövde inte vaggas till sömns…
2 svar på ”Världens högsta kustlinje var ett svettigt mål att nå”
Ångermanland i mitt hjärta, tack för foton o info, om ni händelsevis sökte skatter där någonstans så gömde mitt tioåriga jag en liten låda med några silvermynt och småsaker i en skreva högt upp med utsikt över glittrande glittrande vatten…
Väl värt mödan! Vi gick Näskebodarna, Tärnättsundet sen besteg vi höjderna och skrevan. Tog oss hela dagen, blev över 1 mil men det var ju inte bara slätmark!