Dagen började tidigt och allt rullade på genom Spanien. Men, efter gränsövergången mot Frankrike blev vi tvungna att kalla på hjälp från UD:s nödjour!
Upp till spansk-franska gränsen var det nästan 30 mil – som klarades av på fyra timmar. Där stoppades vi av fransk gränsvakt som välkomna oss och önskade ”bon voyage” efter att vi intygat att vi bara skulle sova och äta i husbilen. Och inte umgås med andra.
Sedan kommer vårt ”misstag”: att välja att åka på icke avgiftsbelagda motorvägar. Gps:n tar detta bokstavligt och skickar ut oss på landsbygden, till småbyar längs den södra franska västkusten – och till en ännu mindre väg på grund av vägarbete på den riktiga vägen…
Detta kunde varit mer än nog, om det inte hade varit för ”den lille sheriffen och hans adjutant från Saint-Jean-de-Marsacq”. Plötsligt hade han fått för sig att dra ut i krig mot Convid-19! Och han kom i vår väg.
”Ni måste köra non-stop direkt till Tyskland. Ni får bara stanna för att tanka. Ni får INTE stanna och sova i husbilen, absolut inte!” Var hans upprepade, om än korta, meddelande.
Var karlen inte klok? Det återstår ju minst 100 mil till Belgien, Luxemburg eller Tyskland. Och nu är klockan 17. Är det inte en trafikfara att skicka iväg oss?
Med upprörda känslor rullar vi vidare, mot en av de dyra franska motorvägarna. Under tiden börjar fd huvudskyddsombudet, kartläsaren och min älskade Lisa arbeta för högtryck. Hon kontaktar allt och alla – sheriffen ska f-n få veta vem han stungit haver!
Via hemsidan swedenabroad.se och appen ”UD resklar”, får hon direktkontakt på telefon med UD:s nödjour.
Även där skakar tjänstekvinnan på huvudet: ni måste ha träffat fel polis på fel dag och plats. UD har inte fått några sådana indikationer eller anvisningar över huvud taget. Ni ska självklart vila och köra genom Frankrike under ordnade former.
Så, med detta glädjebesked lugnade vi äntligen ner oss. Körde några mil ytterligare på den dyra betalvägen för att hitta en fransk ekskog på en rastplats några mil norr om Bordeaux.
Planen är att i morgon genast åka av betalvägen, och använda oss av de större ”nationalvägarna” hemåt.
Även på andra sidan Atlanten
har det kommit ”shit in the fan”
Samtidigt som vi är ute och rör på oss i ett coronahärjat Europa, får vi veta att det snart är lika illa ställt i USA.
Våra holländska vänner Anette&Willem har snart tillbringat ett år i husbil ”over there”. Och tanken var att det skulle bli ytterligare ett år i Sydamerika.
Men, Anette har drabbats av höghöjdsjuka – och coronahotet har gjort att allt de ville se i Florida är stängt. Detsamma gäller alla campingar och parker. Fick just veta att även de i dag, måndag, är på väg hem med flyg till Holland. Husbilen har de lämnat på kajen för sjötransport till Europa.
Ett tråkigt besked, eller som Willem uttrycker det: ”The shit starting to hit the fan overhere”.