Vi skulle bara från A till B. Men de 10 milen bjöd på blommande magnolia, jordgubbar, en tokig stad, Vasaloppsrekord, skumpa, en 45 km lång raksträcka (!), en berömd och vacker vinväg – och ett polisingripande…
Lämnade smurfarnas Alberobello för att åka till Leverano och köpa handgjord svart pasta.
Färdens början gick genom den riktigt vackra dalen Valle d´Itria. Förutom en massa trullihus och dito gårdar (som allt oftare ägs av tyskar eller engelsmän) upptäckte vi också ett rent och välordnat Italien!
Blommande mandelträd, olivlundar, långa vackra stenmurar – och utslagna magnolior (!) kantade ”turistvägen”.
Vi stannade också till i staden Locorotondo. Den hade mina spanskakunskaper döpt till ”tokiga staden”. Men loco på italienska betyder plats (typ location på engelska?). Tillsammans med rotondo blir det ”rund plats” – och hela staden är byggd som en rund borg uppe på en liten kulle. Busenkelt, egentligen.
Här köpte vi lokalt odlade och plockade jordgubbar som senare sköljdes ner med ett lokalt vino spumante rosé – allt för att fira vännen Lars Westbergs nya Vasaloppsrekord. Hans bragdlopp följdes självklart på nätet…
Via städerna Cisternino och Ostuni hamnade vi på den berömda (?) vinvägen l´Appia dei Vini som tydligen drar fram genom Apulien. Men, det mest fascinerande var ändå den 48 km långa spikraka vägen som slutligen förde oss till målet i Leverano.
Enligt våra danska vänner Erik&Anna fanns det här himmelskt god svart (!) pasta. Självklart var butiken måndagsstängd.
Vi parkerade för natten på en stor parkeringsplats. Men efter en god middag och massa gott vin, kom polisen! Vi stod på en marknadsplats avsedd endast för fotgängare… 50 meter längre bort gick det bra att stå.
