Efter rekordlånga 54 mil norrut från Marrakesh hittade vi en parkering 10 meter från vågorna som rullade in mot stranden i den lilla staden Assilah. Den fick vi lämna mitt i natten!
Parkeringsvakten Bellal tog emot oss och våra 30 dirham som han skulle ha för ”security the whole night, no problem…” När vi efter en kvällspromenad tillsammans med alla lediga lördagsflanörer och kaffe på trottoarservering återvänder till bilen, är vi helt solo! Ingen nattvakt och inga grannar.
Dessutom kommer en andra kille och vill ha betalt för vaktandet… Han får inga pengar, men väl upplysningen att Bellal redan fått pengarna. Killens mummel och sura min gör oss osäkra; vad fan är det som gäller?
Vi bestämmer oss för att dra. Och då kommer de första och enda regndropparna i Marocko. Tyvärr slutar torkarna att fungera i samma vända.
Mitt i natten åker vi sju mil till närmaste rastplats utmed motorvägen, en redig whisky och vi sov gott hela natten!