Maratonlopp på hög höjd för att nå värmen

Eftersom vädret inte tycktes bli bättre där vi befann oss, så satsade vi allt på ett kort: kör mot värmen så länge vi orkar. Och vi orkade!

Från Palencia bar det av redan innan klockan 9, vilket redan det var ett rekord för sällskapet. Rakt söderut, sakta stigande med oändliga grässlätter omkring oss. Lite tundra-likt, tyckte en som aldrig sett tundran. Klättringen fortsatte, och slutligen var vi plötsligt uppe på 1190 meter över havet. Och nu var det svalare än vid starten på morgonen. Det är i dessa trakter, bergskedjan Sierra de Gredos, som Madrid-borna åker slalom på snö.

Men, där vände det neråt, medan kvicksilvret steg. Milslånga nedförsbackar, ibland läskigt snabba men på mycket bra – och gratis – vägar. Hann dock notera både stora betande tjurhjordar och mängder av storkar som både flög och byggde sina stora bon på skorstenar och kraftledningsstolpar.

Mil efter mil genom nästan obefolkade områden, gröna och kuperade.

Så tog nästan allt slut. Så även vi. Medan molnen skingrades, rullade vi in mot och delvis igenom storstaden Sevilla och stannade på en bensinmack med stor parkering.

Klockan var 19 och temperaturen densamma. Vi hade rullat 67 mil. Och som tack för det, firade vi med ett glas bubbel. Det var nu bara 9 mil kvar till etappmålet, en camping utanför Cadiz vid Atlantkusten.

Allt kunde varit frid och fröjd och skön sömn. Men vattnet upphörde att rinna ur kranen vid diskning och tandborstning!

På sju år och med tre olika husbilar var detta den femte nya vattenpumpen som installerades med hjälp av svordomar, ficklampa och en ljummen öl…