I över 30 år har vi, trots Livsmedelsverkets avrådan, ätit och överlevt stenmurkla. I dag var det dags att lägga grunden till nästa års galamiddagar. Enligt tillförlitliga (?) rapporter är det rekordmycket murklor i markerna.
Det första vi gjorde på utflykten norr om Örebro var att hitta en massa toppmurklor. De är mindre farliga enligt nämnda verk. Själva har vi aldrig testat, varför de åkte ner i korgen.
Efter en liten förflyttning med husbilen hittade vi Stället. Först var det nästan inga murklor alls: ”Det är för sent”, ”Andra har redan varit här”, Jag tror det är tidigt – och för blött”…
Men, som så ofta förr; ser du den första så ser du resten också. De var många. De var stora, nästan halvruttna, men de var också små, nästan nyfödda. Är det för sent eller för tidigt?
Den som vill kan kolla, för nu tänker jag göra något som nästan ingen annan gör: avslöja var svampparadiset ligger! Åk norrut från Örebro till det så kallade Frövikorset. Sväng vänster mot Lockhyttan. Åk 3300 meter så öppnar sig ett platt äldre hygge på vänster sida. Du är framme, och i slutet på hygget kan du parkera bilen/cykeln. Glöm inte att titta runt rotvältorna även på andra sidan vägen…
Just nu är stället tomt på murklor, men efter de kommande dagarnas värme kan explosionen ha varit framme.
För den som undrar hur vi överlever intaget av stenmurklor; vi torkar dem i källaren eller på vinden i ett halvår, sedan ytterligare ett halvår i papperspåse i skåpet ovanpå kylen. Och vid anrättningen förväller vi murklorna mycket noga.
