Vännen Ärtan Brunner tipsade oss om ett besök i San Remo – och det tackar vi för även om han fick uppfattningen att vi ätit fiskbajs till lunch!
Vägen från den högt belägna motorvägen ner till den italienska rivierans och Evert Taubes San Remo var svindlande. Men klart värd kurvorna.
Första intrycket var väl så där. Dyr camping eftersom den billiga husbilsparkeringen ratades, båtar och stränder ungefär som på andra ställen här nere.
Men piassorna och gränderna gåendes på väg upp till stadens högsta punkt var bara bedårande och mycket annorlunda.
Någon glad bagare hittade vi inte. Kvinnan som förestod ett bageri tvärvägrade att ställa upp på bild. Men bland gränderna hittade vi Ristorante il Mulattiere. Där intogs dagens platta bestående av ”Brushetta al pohodoro, olive e acciugne” och ”Ciuppin ligure” och dito vin.
Ärtan påstår att ”pohodoro” betyder bajshög… Men, då tyckte jag att det var helt ok med fiskbajs i soppan. Särskilt som vi efteråt även valde efterrätten tiramisu, espresso och massa god grappa.
2 svar på ”Ingen glad bagare men fantastico lunch och gränder i San Remo”
Och Alfred Nobels andra hem?
Vi skäms över våra kunskapsbrister. Och då såg vi ändå en stor skylt som pekade mot något med Nobel… Vännnen och karlskogingen Sten har helt enkelt glömt att uppdatera oss med sina fler än 100-åriga historiekunskaper.