En oviss väntan på nytt bildäck, spanskt ”utegångsförbud” och allt mer illavarslande rykten om Coronavirusets följder tvingade fram beslutet: stanna eller dra vidare – till vad?
En söndag i Spanien är det mesta stängt. En söndag i ett Coronadrabbat Spanien är allt stängt, utom de stora matbutikerna. Restaurangen där vi tillbringat lördagskvällen stängde för 15 dagar framåt sedan vi som sista gäster betalt notan.
Bad vårt försäkringsbolag om hjälp i jakten på en däckverkstad, men budet var att även dessa skulle komma att hålla stängt då den spanska regeringens ”bannbulla” skulle träda i kraft på måndagsmorgonen klockan 8…
Vi började förhöra oss med lokalbefolkningen: någon som kände någon som kunde hjälpa oss?
Vi fick inte komma in i Gibraltar utan beordrades att ”gå hem”. 
Och där fick vi sitta och titta på Gibraltarklippan.
En tänkt söndagspromenad in i Gibraltar, för en god öl med fish&chips, fick tvärstopp vid gränsen: Gå hem och stanna där!!! Så vi gick hem till husbilen på stödben och drack en Örebro Bitter. Detta renderade i den skrattlösande nätverkskommentaren ”Örebro Bitter slår Corona alla dagar i veckan”.
Måndagen började med att vi dök upp som exempel på Coronadrabbade Spaniensvenskar i ”min” gamla tidning Nerikes Allehanda:
Under en cykeltur till den stora matbutiken stoppades vi av polisen som dock gav efter då matinköp och hundrastning var giltiga utegångsskäl. Och väl inne i butiken märktes virusets påverkan: all personal och många kunder bar både munskydd och handskar. Alla höll avstånd till varandra, många vakter var på sin vakt.
En del hyllor med snabbmat gapade tomma, men annars verkade det mesta finnas – även det obegripligt omtalade toalettpappret.
Tillbaka vid husbilen kom glädjebeskedet. Våra lokala kontakter hade hittat både däck och verkstad. Och en timme senare satt däcket på plats.
Och samtidigt meddelar våra danska vänner, Erik&Anna, som vi tagit farväl av, att de hittat en fristad. Andra bekanta erbjöd oss att låna deras tomma lägenhet i Fuengirola.
Eftersom vår förhandsbokade camping på solkusten infört hårda restriktioner vad gällde rörelsefrihet, kändes det inte längre som ett alternativ. Ingen golf för våra vänner Owe&Marita, inga strandpromenader med hunden, inget boulespel, stängd badpool, ingen morgon-yoga, inte ens umgänge med närmaste husbilsgranne!
Vad ska vi göra? Efter kontakter med UD blev svaret två: Owe&Marita åker hem till Sverige, och vi åker till våra danska vänners ”fristad”.
Efter tisdagens 30-milakörning norrut till staden Cordoba, skiljdes våra vägar. Owe&Marita har i skrivande stund utan problem passerat gränsen Spanien-Frankrike och står på en rastplats utmed motorvägen. Och vi själva står på en före detta hästfarm ytterligare 8 mil norr om Cordoba.
Från vårt vardagsrum har vi utsikt över sjö och våra blivande grönsaker…
Här ska vi under relativt fria former ”bo i karantän” minst 14 dagar. Men mer om detta i nästa avsnitt med rubriken ”Sitter under en spansk korkek och fiskar mitt i värsta Coronastormen”…
4 svar på ”I sista stund flydde vi från inlåsning till frihet på gård uppe i bergen”
Fantastiskt intressant att läsa! Corona ger oss alla en ny dimension av hur livet måste framlevas. Ni kommer aldrig glömma detta!
Och inte ni heller, antar jag ;-))
Hej! Bra att veta att ni är på säker plats! För det är ni väl?, Följer med spänning er färd. Kram ❤ från Maja o Gösta ♥️
Tack för det! Platsen är säker, men kan bli stängd. Så nu åker vi hemåt! Läs mer i nytt avsnitt som publicerades lördag kväll. Kram!