Kategorier
Flykten från ruskig höst

Från solig kust till snöiga berg

En vykortsbild tagen innan jordbävningen 2009.
En vykortsbild tagen innan jordbävningen 2009. Riktigt sååå mycket snö var det inte vid vårt besök.

Tack och hej då till alla soliga stränder – nu börjar träningen för att möta kylan längre norrut. Lärosätet är förlagt 1300 meter över havet i byn Santo Stefano Di Sessanio, som drabbades av en jordbävning för bara sju år sedan.

I höjd med Pescara lämnade vid Adriakusten och svängde vänster mot Rom. Solen ersattes av mörka moln. På en campingkarta hade vi hittat Ristocamping Gran Sasso som vi tyckte låg bra till på vägen mot Rom.
Vi lämnade stora vägen, svängde höger och KLÄTTRADE 1300 höjdmeter. Snö lyste från högre liggande toppar, det var glest med träd – och vi började ställa På-spåret-frågan: vart är vi på väg?

Till en liten kulle, omgärdad av högre berg, där bergsguiden Davide de Carolis kommit på idén att kombinera en enkel campingplats med ett bra restaurangkök. Vi var de enda gästerna – men öppet var det och välkomna var vi också. Jo, det fanns risk för att vi skulle bli insnöade ett tag.
Hunden Panna stortrivs då hon kan springa lös och jaga Davides katt. Och motionera sig själv på de omgivande ängarna.

Själva vandrade vi in till den till synes lilla pyttebyn med 60 invånare, för att återigen förundras: byn har 10 restauranger, ett antal pensionat, mindre hotell, hantverksbutiker, ett par kyrkor, postkontor och några mindre företag. Det mesta är inhyst i gamla stenhus på en minimal yta i en bergsslänt.
Innan jordbävningen 2009, som krävde 350 dödsoffer i regionen, fanns också en borg med ett högt torn. Den raserade byggnaden håller nu på att byggas upp igen.

Glömde; det finns självklart också en kombinerad tobaksaffär och bar! Här satt vi och drack cappuccino med grappa och försökte läsa dagstidningen på italienska.
Söndagskvällen bjöd på middag i campingens restaurang. En gastronomisk höjdare med enbart regionala produkter;

Förrätten med bla fegato, en korv gjord på fläsk och lever. Huvudrätten bestod av
pasta med champinjoner och tryffel. Efterrätten bjöd på scamorza, ugnsbakad mozzarella. Och allt sköljdes ner med ett lokalt vin, så klart.

När vi efteråt vill träffa och tacka kocken kommer nästa överraskning: 38-årige Davide är både grundare, ägare, chef, servitör och kock!
Dessutom är han bergsguide som redan som 20-åring drev Rifugio Garibaldi på 2300 meters höjd i Gran Sasso-massivet. Där kunde vandrare och klättrare båda äta och sova mellan strapatserna.

Davides samling av koraller och fossil som han hittat i bergsmassivet. Forskare har konstaterat att dessa berg en gång var havsbotten med samma uppsättning mineral, djur och växter som dagens Bahamas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »