Ännu en punktering bland ilsket tutande långtradare

Vad gör vi inte för att få ihop till en bra story? Jo, fixar ännu en punktering, i uppförsbacke mitt i värsta långtradarrusningen på en fransk mötande-trafik-väg!

Solig morgon, mycket vårkänsla, mätta efter god frukost, utvilade efter god sömn utan bullrande trafik och kylaggregat. Och utan störande nitisk fransk sheriff. Bara att rulla ut på vägen, och fortsätta resan norrut.

Det fungerade i 15 mil. Då smäller det där ”nya” däcket som blev påsatt i spanska La Linea för några dagar sedan… Och just nu har vi ingen lust att åka tillbaka och reklamera det hela 😉

Punkteringen ägde rum i uppförsbacke med massor av långtradare i kö bakom oss, på en väg med lika många mötande långtradare.

Skymtade krönet och en rastplats, så jag valde att krypa fram. Även om jag nästan var nere i diket till höger, så kom inte de bakomvarande förbi utan att krocka med mötestrafiken. Och genast började signalhornen ljuda!

På krönet gjorde jag en ”livsfarlig” vänstersväng för att komma in på en skyddande rastplats.

Pust.

Istället för att ringa försäkringsbolag/bärgare, valde vi att ringa till våra danska husbilsvänner som hade rullat några hundra meter längre fram på vägen, och inte sett vad som hände.

De, till skillnad från vi, reser inte utan ett riktigt reservdäck!

En timme efter punkteringen hade vi alldeles själva klarat av däckbyte och druckit kaffe. NU kunde vi rulla vidare!

• 

• 

Och det gjorde vi länge, allt för länge? Via landsvägar och nationalvägar och gratis motorvägar kom skymningen – men inte en skymt av någon lämplig rastplats. När vi i en av småbyarna körde fel, och tvingades in på en parkering för att vända, så dyker plötsligt polisen upp ur intet! Men de ville bara veta vad vi höll på med… och troligen försäkra sig om att vi inte tänkte stanna och smitta ner deras by?

I mörkret, 54 mil från start, hittade vi p-platsen där vi nu står tillsammans med ett par långtradare och en tysk husbil. Det är på väg N77, 3 mil norr om Auxerre och med 33 mil kvar till gränsen mot Luxemburg.

Punkteringen fixade vi bra, men vi går ändå och lägger oss med en liten svidande tanke; utan det där jävla viruset hade vi i morgon kunnat besöka både närliggande Chablis och Champagne!