Det var inte fotbollen som värmde och gladde när ÖSK i går tog emot Gefle på hemmaplan i herrallsvenskan. Det var den sanna skadeglädjen som blev behållningen.
För andra gången i år bjöd vännen Thomas på fotboll. Förra gången blev det 0-0 mot allsvenskans andra nykomling Falkenberg. Eftersom fotbollen knappast kunde bli sämre, nappade jag på att hänga med en gång till.
Den här gången blev det hela fyra mål, 2-2, i matchen. Det var ju för oss örebroare bättre än 1-2 som det stod ända till dess det var bara minuten kvar av matchen.
Men, då hade redan ganska många ”supportrar” lämnat arenan i besvikelse. Och som straff fick de inte se ”sitt lag” bjuda på en fantastisk frispark som gav en poäng.
Varför orkar folk inte stanna kvar fem minuter till? undrade jag i min skadeglädje…
2 svar på ”Skadeglädje när ÖSK kryssade”
Det är principfrågan som är intressant och fascinerande. Jag har upplevt samma sak många gånger på engelska arenor, där folk betalat svindyra biljetter. I det här enskilda fallet – en ÖSK-match – kan jag se tusen anledningar att gå hem tidigare.
Jag kan se minst ett par anledningar:
1. Folk vill skynda sig till sin felparkerade bil innan p-vakterna hunnit slå till.
2. Folk vill skynda sig hem så att de hinner se ÖSK:s drömmål i Sportnytt. För har det inte visats på tv har det aldrig hänt.
3. Folk är rädda för att hamna i huliganbråk med den tillresta Gefleklacken på åtta personer.