Efter 62 år har jag äntligen fattat varför så många svenskar väljer att bosätta sig söderut under delar av vinterhalvåret. Fram till nu har jag misstänkt värmen – men sanningen stavas LJUSET!
När vi lämnade Spanien den 28 november var det ljust klockan 16. Samma tid därhemma var det kolsvart. Första morgonen vaknade vi och var övertygade om att det fortfarande var mitt i natten, men klockan var 8 och mörkret rådde. Nere i Spanien bröt solen horisonten vid samma tidpunkt. Totalt sett minst fyra fler ljusa timmar på sydliga breddgrader än därhemma i Norden.
Men det var inte bara därför som vi ibland somnade eller vaknade på Oskarsparken 17 och längtade till den ännu odöpta husbilen.
Åter på hemmaplan var det ofta andra som satte vår agenda som blev minst sagt fulltecknad. Och trots många och mycket trevliga stunder i vänners goda lag så blev det trots allt få stunder för oss själva. Timmarna för att rensa den egna måste-göra-listan var lätträknade.
FRIHETEN att rå sig själv är underskattad och blir mycket påtaglig när vi befinner oss i husbilen. Nästan inga måsten alls, ingen tidplan att följa och inget krav på att ständigt vara uppdaterad/uppkopplad.
Husbilslivet innebär också fler NYHETER, vilket alltid gläder en före detta nyhetschef. Utan plan och detaljerade mål tycker vi oss se fler nya saker, träffa fler nya människor och få fler nya upplevelser än i det ofta inrutade livet där hemma.
Är det konstigt att vi gillar livet på väg i en husbil?
