En gång är ingen gång. Men nu har jag för andra julaftonen i rad sprungit/lufsat 5 kilometer i regn. Och allt på grund av ett illa genomtänkt löfte till danska dottern Karin.
Varför jag inte tänker efter mer innan jag svarar, har jag ofta undrat. Men då, på julafton i danska Varde verkade det vara en kul idé, åtminstone EFTER loppet som hon och jag genomförde tillsammans.
Uppgörelsen var att vi varje kommande julafton skulle springa 5 kilometer oavsett var vi befann oss. Nu har jag hållit mitt löfte genom att springa bort till Oset och tillbaka, 5 kilometer på prick 30 minuter i regn.
Hinner knappast glädja mig innan nästa smäll kommer; Karin har sprungit samma sträcka hemma i Varde – på 27 minuter i storm och ösregn…
Men nästa år ska hon inte ha en chans!