När vi stod vid fyrtornet La Palàscia på den italienska klackens östkust kunde vi bocka av ytterligare en sak: vi har nu varit på alla Italiens yttersta poster…
Detta kan kräva ett förtydligande: Har alltså varit på landets nordligaste, sydligaste, västligaste och östligaste delar.
På den här resan har vi således klarat av den östligaste punkten, med bara 76 kilometer vatten mellan oss och Albanien.
Tidigare, den 6 december, gästade vi Siciliens sydostspets Portopalo di Capo Pássero. Bortsett från några småöar (som Lampedusa) räknar vi detta som landets sydspets.
Till landets nordligaste punkter räknar vi Brennerpasset och Anterselva. Vid den senare platsen kunde vi i februari 2014 till och med skida in i Österrike. Det finns en mindre håla vid vägs ände med namnet Casere Kasern som ligger några meter längre norrut. Men det är troligen en militäranläggning och räknas därför inte.
För många år sedan, kanske 9, passerade vi Italiens västligaste gräns i en hyrd husbil. Tog av från motorvägen och klättrade upp till den franska Tour de France-staden Briancon. På vägen passerades den västliga utposten Claviere. Även här i väst finns det ett ställe, Bardonecchia, som skulle kunna ha skylten ”Italiens västligaste by”, men den ser ingen annan än invånarna själva. Alla andra åker bil i Frejustunneln under byn…