Som utbildad yrkesmördare (eg. fallskärmsjägare i svenska armén) borde jag kanske tåla det mesta. Men besöket i Auschwitz-Birkenau orkade jag inte genomföra fullt ut.
Koncentrationslägren i nuvarande Oświęcim stängdes för 72 år sedan, i januari 1945. Jag hann bli 66 år innan jag i dag besökte dem för första gången. Skakad, arg, ledsen, uppgiven, förtvivlad, nästan illamående – trots att jag läst, hört och sett så mycket av detta på avstånd.
Orden räcker inte till. Har egentligen bara en enda uppmaning: åk dit om du inte gjort det tidigare, och ta med barnen! Kanske kan det bidra till att denna historia aldrig måtte upprepas.
