Sextio år efter att mor och far börjat prata om sin resa på vägen Vägen, har vi nu äntligen både åkt och överlevt Grossglockner Hochalpenstrasse. 4,5 ton husbil på dryga 2500 meter över havet, är inte att leka med…
Istället för att stanna, övernatta och ladda batteriet till nästa dag, valde vi att köra vidare från etappmålet Heiligenblut am Grossglockner. Vi sparade in några campingkronor och utnyttjade tiden och vädret på bästa sätt.
Enligt den information vi fått skulle det ”bara” ta 45 minuter eller en timme att åka sträckan. Det tog dryga fyra timmar, vilket kan ha berott på ideliga frivilliga stopp. Bakom snart sagt varje kurva följde en ny aha-upplevelse eller vy vi sällan skådat.
På frågan om det var ok att stanna till på en parkering eller rastplats för natten, fick vi alltid det nästan föraktfulla svaret: This is a National park, not a camping…
Spända, utpumpade, begeistrade, överväldigade och fulla med adrenalin, kom vi så ner till ”andra sidan”. Det gillade även våra motorer och särskilt bromsarna som var i det närmaste glödheta – trots låga växlar, låg fart och den extra motorbromsen påslagen.
Den alpina högvägen bjuder inte bara på snö och utsikter:
