Kategorier
Europa våren 2019

Vi tände minnesljus i våra ”hemtrakter”

Vid uppnådd pensionsålder är det hög tid att söka sina rötter. Den här resan skulle bland annat föra oss till mina föräldrars födelsestäder i gamla Tjeckoslovakien. Eller hette det Sudetenland, Moravia eller Mähren?

Vi började i mammas, Ingeborg Maria Warekas hemstad Olmütz som numera heter Olomouc. Hon tillhörde en troligen välbärgad sudettysk familj som flydde till Österrike då kommunisterna tog över stället efter Hitlers ockupationsmakt i slutet av andra världskriget.

Lisa visar: här står vi på torget vid stadshuset. I bakgrunden ses Saint Wenceslas Cathedral där vi tände minnesljus för Ingeborg, Franz och svärmor Annamaria.

Vi var de första svenska gästerna på den nyöppnade campingen med gångavstånd in till city. Men vi var inte de första svenskarna på plats:

”Under trettioåriga kriget (1618-1648) ockuperades staden av den svenska armén. Efter åtta års tid lämnades staden närmast i ruiner.” Enligt Wikipedia.

Skål för att vi hittade till mammas födelsestad!

I dag har staden drygt 100 000 invånare och är tillsammans med Ostrava den ekonomiskt viktigaste staden i Mähren/Moravia. Den är belägen vid floden Morava, en biflod till Donau.

Nästa anhalt på resan var Znojmo, eller Znaim som det hette på tyska. Här föddes pappa Franz Krejčí. Liksom Herbert Felix, grundaren av svenska AB Felix.

Bror och syster i Znojmo, pappas födelsestad.

Znojmo, med dryga 30 000 invånare, ligger bara en mil norr om gränsen till Österrike. Förutom de världsberömda gurkorna (!) är staden – i dessa delar av världen – känd för sina vita viner!!! De är OK, men det lokala bryggeriets öl är bättre…

Om det var i den här kyrkan i Znojmo som pappa Franz döptes, så förstår vi nu varför släkten, familjen och vi själva är lite globetrotters…

Pappa Franz, son till en Konsumhandlare, var 17 år då han 1941 tvingades in i den tyska ockupationsarmén. Tre år senare gjorde han sin första krigsinsats. Som tysk fallskärmsjägare blev han nedskjuten över och tillfångatagen i belgiska Hechtel. Efter fyra år som krigsfånge och fåraherde i Skottland återvände han till sin resterande familj i österrikiska Wien.

Men, där fanns det uppenbarligen för många små-nassar i hans tycke, så han valde att hoppa på tåget till erbjudet jobb och bostad i Sverige.

På tåget träffade han, då 24 år, den 20-åriga Ingeborg Maria Wareka…

Och nu, 71 år senare, har syster och jag vandrat lite i deras fotspår. Det känns bra att ha det gjort.


6 svar på ”Vi tände minnesljus i våra ”hemtrakter””

Hallo ihr Lieben,
DANKE für die tollen Berichte. Wir begleiten euch in Gedanken. Herzliche Grüße aus Pozzallo von Gisela und Peter

Lämna ett svar till Gisela Poremski

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »