Kategorier
Europa 2020

Tankar och bilder om livet efter 18 dagar i karantän

Den 14 mars satt vi på en fiskrestaurang i spanska La Linea. Det var senaste gången vi vistats i en folksamling. Hur ser livet ut nu, 18 dagar senare, i en frivillig karantän på en camping i Malmö?

Vi mår bra. Men är fortfarande lite oroliga för att så många i omgivningen inte tycks ta corona-faran på allvar. Enligt de senaste siffrorna tillhör Skåne och Malmö de minst drabbade, men hur länge håller det i sig?

Vid besök i nödvändiga butiker, är det nästan bara jag själv som använder skyddshandskar och försöker hålla avstånd. Lisa tillhör en högre risk-grupp och stannar i husbilen.

Kontakter med nära och kära hålls via telefon och sociala medier. Och vi får obegränsad tid att rå om varandra. Och ägna oss åt att deklarera, skriva skadeanmälningar, fixa verkstadstider – och sätta oss in i vad försäkringsbolaget egentligen menar med sitt ”katastrofskydd”. Så här skrev vårt bolag:

”UD avråder från alla icke nödvändiga utlandsresor. Det betyder att katastrofskyddet i hemförsäkringens reseskydd gäller. Skyddet omfattar merkostnader för upp till 10 000 kronor per försäkrad.”

Vi har haft merkostnader då vi tvingats använda betalvägar, bokningsavgiften för en spansk camping (som stängde innan vi hann fram) har brunnit inne, tre dagars påtvingade ställplatsavgifter till följd av coronastängda verkstäder, med mera.

Än så länge har vi inte rönt någon framgång, men nu har vi ju tid att bråka… Och det ska vi göra.

I övrigt kan vårt liv beskrivas med bilder som påstås säga mer än tusen ord:

Mycket jobb på en gång för Peter när Lisa har ”egen tid”: barmästare, diskare och städare. OBS att vi satsar på malariamedicin som, enligt närstående källor, kan hindra coronaspridning. Riktig tonic innehåller nämligen kinin.
När vi båda har ”egen tid” tillsammans, kan vi se ut över Öresundsbron och skymta det Danmark vi lämnade för några dagar sedan.
Före
Under
Efter
På kvällen, och vid lämpligt väder, har vi en kort promenad till Lernacken för att studera solnedgången i Öresund. Här startar den svenska delen av Öresundsbron som den 1 juli firar 20-årsjubileum. Därmed är det också ännu tidigare 20 år sedan vännen Håkan Bågenvik och jag var springande reportrar i det 21 km långa Broloppet från den danska sidan hit till Malmö.

20 år efter Broloppet var det i dag dock dags att kontrollera vad 700 mils rattande inneburit rent fysiskt. Stjärten hade börjat få träsmak och benens eventuella muskler började kännas förtvinade. Hur var det med löpsteget?

Helt ok, nästan förvånande bra, tyckte jag efter ett par tre kilometer längs Limhamnsstranden norrut mot centrala Malmö. Ännu efter 6 kilometer kändes det helt ok, nästan oförskämt bra.

Men, nu var det dags att vända hemåt. Och där och då insåg jag det korkade misstaget: hade sprungit i ganska stark medvind! Nu ökade motvinden som dessutom tog hjälp av regn! Idiotiskt, men med stapplande sista steg lyckades vi, hunden Panna och jag, ta oss tillbaka till husbilen för att bjuda på dessa fynd under den 11,3 kilometer långa löpturen:

Redo att ge oss av på en liten utflykt…

Framme vid Ribersborgs kallbadhus, efter 6 kilometer, kände jag bara en stor besvikelse: var detta allt? En sketen liten grön barack långt ute på en brygga? Tog bilder och trodde inte det var sant…

… och det var det inte heller. Men inte ens då jag ville visa var jag befann mig i förhållande till skyskrapan Turning Torso, såg jag det! Det ”riktiga” Riberborgs kallbadhus, Ribban/Kallis, låg där i havet mellan oss.

Copywrite: Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell

Så här ser det ut från luften. Och jag tvingas troligen till en 2 kilometer längre löptur en annan dag för att skåda stället.

Här bor, åtminstone ibland, Zlatan Ibrahimovic, snart 39. Han var uppenbarligen inte hemma, så den vätskekontrollen blev vi blåsta på. Däremot mötte vi en numera mer älskad Malmö FF-ikon i form av Markus Rosenberg, snart 38. Tyvärr löptränade han, trots sin fotbollspensionering, så snabbt att vi varken fick fram kameran eller talförmågan.

Om Zlatan är malmöiten som numera är älskad av många stockholmare, så träffade vi också hans motsats. En för mig hittills helt okänd R.F. Berg dök upp som staty. Han både föddes och dog i Stockholm (1846-1907), men blev känd som ”Limhamnskungen” här i Malmö. Bland mycket annat var han grundare av AB Skånska cementgjuteriet, det som numera heter Skanska. Han var tydligen, trots sin arbetsgivarroll, något av en lokal föregångare till landsfadern Per-Albin Hansson (född i Malmö!). Berg ville att arbetarna skulle ha egnahem, och gick ofta själv i borgen för deras lån. Hyvens kille som fått både gata, skola, förskola och ett Pågatåg uppkallat efter sig.

Karantän kan således vara lärorikt! Se nu bara till att ni sköter er och varandra, så karantänen inte varar för evigt, tack!

10 svar på ”Tankar och bilder om livet efter 18 dagar i karantän”

Tack snälla för underbar läsning. Läsning är också ett givande sätt att fördriva tiden i karantän.

Hej Lisa och Peter! Kul att höra ifrån er. Bra att ni är försiktiga och rädda om er. Vi karantän ar oss i Björkelund som ni redan vet. Vi har det bra på alla vis utom saknaden till våra nära och kära och vänner. Vi har sällskap av fåglarna rådjuren och räven samt hunden Lisa. Ellen är sjuk! Corona? Gösta hugger ved och jag krattar. Efter stormen igår föll två träd i vår lilla skog det är det sjätte i vår. Stormen igår var hemsk med snöyra och åska!! Idag blir det att hålla sig inne och hålla fyr i spisarna. Gösta är nu till varuhuset i Rönneshytta köper tätningslister till det nya fönstret. Fort in och fort ut. Kramar till er båda från oss. Vi hörs igen det är så roligt att följa er.

Tack för er story. Vill läsa MER …
Ja, tiden går fort. Är det redan 20 år sedan vi sprang/gick över bron.
Det var då jag efter målgång bland annat skrev i mitt Gala-Petteri från loppet att ”Örebrofrisören Liselotte Alm såg vi inte skymten av …” vilket gjorde att pappa Sven G Andersson, gamle riksdagsmannen ringde och skällde ut mig. Liselotte kom faktiskt i mål, förkunnade han.
När jag mötte min frisör Liselotte p hennes salong KamInn några dagar senare skrattade hon gott åt historien. Hon hade gått över bron i sällskap med flera vänner. … och kom i mål efter pressläggning, höll jag på att skriva. Men den var inte så tidigt på den tiden när vi hade eget tryckeri i Örebro.
Själv gick jag över högbron för att för första och enda gång kunna uppleva utsikten mitt på Öresund, medan du Peter försvann som en avlöning i semestertid.
Idag kan jag inte springa, men försöker gå 9-10 km fyra-fem gånger i veckan.

Härlig läsning👍Hoppas att även jag o Anita snart kan ta samma medicin som du o Lisa

Lämna ett svar till Sören

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »